Jag önskar jag vore osynlig

När jag tänker på hatet i kommentarsfälten, tänker jag på ens psykiska välmående. Varje dag blir man så frustrerad av att se så mycket okunnighet, hat och absurda konspirationsteorier. Hur spelar det ut i längden? PTSD?

Vissa är besatta av att bestämt konstatera det ena och det andra – det är fakta baserat på deras källor. Och vad är då deras källor? Jae… ibland existerar de inte och ibland är de så absurda att man tvivlar på om dessa människor legat i koma de senaste fem seklerna – men oavsett vad, så trotsar av någon anledning deras källor alltid källkritikens alla lagar.

Är man en politisk aktiv muslim – eller ja helt enkelt en muslim som uttalar sig om saker – då är man “islamist”. It’s as easy as that. För er som är känsliga så kan jag för övrigt nämna att det inte finns någon idé i att debattera ordet islamist – det är beklagligt att ”de” (absolut hatar att använda det ordet – jag vill inte vara del av någon vi-mot-dem rörelse – så låt oss i just denna kontext referera till DJ Khaled’s “they”) kapat namnet på en religion och ist-at den till någon sorts mördarkult-ideologi. Precis som terroristerna kapat den för sina sjuka ändamål.

Och så står man som hijabi mosad i en svettig tunnelbanevagn sådär 16:30 en tisdageftermiddag, med hörlurarna på för att man inte vill besvära någon stackars rasist och provocera hen till att uttrycka sig. Man vet ju att hen kommer göra det oavsett när hen kommer hem: “Islamisten på gröna linjen svettades starkt. Vad gömde hon egentligen under slöjan?”.

Mosad, inklämd, från alla håll och kanter.

Är man en muslimsk kvinna, så är man bestämt förtryckt. Påstår man att man inte är det så är man hjärntvättad. Börjar man prata, skrika, demonstrera, ja då kämpar man för islamiseringen av Sverige. Just  är det happy hour för alla “granskare” att gräva så naglarna bryts – inga etiska regler där inte. För muslimska kvinnor är förtryckta, så när de ser ut att inte vara det, då är det något fel och de måste återigen förtryckas – cuz that’s where they belong; under somebody’s shoe.

Advertisements

2 thoughts on “Jag önskar jag vore osynlig

  1. So used to see you write in english, Im glad to see you write in swedish for a change. Suprisingly you’re articulate in english as in swedish writing. However I wonder what made you go for this type of “change” ?

    Alltid en fröjd dock, att få läsa dina rants, haha 😛

    Like

    1. Lol tack… måste haft att göra med terrorattentatet i Stockholm, kände väl att det var mer relevant att skriva på svenska.

      Like

Make sure to tick the box so you get a notification when I reply to your comment!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s